Sist av alla har jag precis skummat igenom Martina Lowden, ytterligare en ful (hon ser i o f s Humbert Humbert-begärlig ut på pressbilderna, men vem gör inte det?) gymnasietjej som förläst sig på SAOL istället för att skära sig i armarna (precis lika långt från pulsådern). Samtidigt är det något magiskt med folk som oförställt skyltar med monobrow. Respekt.
Att det räcker att skita ur sig gymnasiekanon för att hyllas säger mer om Sveriges intellektuella ”elit” än om stackars Martina. Finns ingen aktning för bildning i det här landet helt enkelt (gud vad liten publik jag ska ha). Ganska extremt exempel, men sätt Lowden i England (eller i svensk högskola av någorlunda klass) och det blir bara pinsamt.
Tål att upprepas: bara för att man har mobbofferspotential behöver man inte vara begåvad, men det underlättar ju marknadsföringsmässigt.
Och ja, det är jobbigt att vi är jämngamla och hon har gett ut en hel bok. Men allvarligt, det är mediokert, vilket jag får anledning att återkomma till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar