Sjukpensionär? Det är ju för fan våra pengar han slänger bort!

Nä du Benny, nu får du allt slita loss örhänget och börja jobba tillbaka slantarna vi lagt ut på dig. Det enda som hindrar dig från att göra ett redigt handtag är din förbannade jävla dumhet, så du får nog nöja dig med att bli politiker eller dylikt.

Det är killar som Benny som gör att vi får mail som "Robyn loved my added inches" och "Immense augmentation for your tool". Någon måste ju vara dum nog att svara på skiten, väldigt få skickar ut spam bara för att irritera folk.

Vissa detaljer i artikeln är helt otroligt komiska. Första exemplet är hur Benny avslöjar att han dumpades p g a otrohet i sitt föregående förhållande. Totalt irrelevant för artikeln, men desto mer avslöjande om Benny - tidigare var det bara Lugnvik som kände till hans klavertramp, nu vet hela Aftonbladets läsekrets om det. Nästa är att han var medveten om bedrägeririsken, men att han försökte ställa kontrollfrågor. Jag skulle ge rätt mycket för att läsa Bennys kontrollfrågor som han snickrat ihop med sin ordbehandlare. Kan föreställa mig hur han sitter i Word och plitar ner "Please, fine lady, are you woman or man?" varpå gemet svarar "Det ser ut som att du försöker ställa kontrollfrågor till en rysk hora, behöver du hjälp?".

Avslutningsvis är det slående hur Western Union verkar ha råkoll: de vet att kvinnan är miljonär och att hon aldrig tänkt komma. Rätt bra jobbat, förutom att de glömde upplysa den stackars Benny om hur det förhöll sig innan det var för sent.

”Utbrändhet” och antiintellektualism

Läser Helene Rådbergs ”recension” (läs hyllning) av Mia-Marie Hammarlins ”avhandling” Att leva som utbränd och slås av bristen på vetenskaplighet (däremot flödar texten över av missriktad empati).

Några belysande citat som sammanfattar eländet (ok, även jag har dömt den på förhand):

”Det är här Att leva som utbränd drabbar mig som allra starkast. Hammarlin möter sina informanter med stor respekt och lyhördhet och tvivlar aldrig på diagnosen utbränd [min kursivering]”

Hur kan det vara en avhandling om man inte ens vet om man studerar verkligt sjuka eller låtsassjuka? Detta spelar dock mindre roll för Rådberg, som mot recensionens slut tappar koncepterna helt och vräker ur sig:

”’Kan depression och diffusa krämpor vara uttryck för kvinnligt missnöje, kan de betraktas som politiska handlingar, som en sorts demonstrationer?’ Jag vill bara skrika till svar: Självklart! Och hör en kör av kvinnlig vrede, ursinnigt falla in i mitt skrik.”

Inte bara har hon glömt vad hon själv skrev några rader upp, hon har även gjort sig skyldig till radikalvänsterns kardinalfel genom alla tider: ge upp argumentationen innan den ens börjat.

Själv vill jag bara skrika till mina medsystrar: ”Ta er i skinnet och försöka resonera som vetenskapen föreskriver (glöm att fakta är ett ’manligt’ begrepp för en sekund) och sluta blanda in känslor så fort argumenten tryter. Hur blir kvinnokampen annars trovärdig?”.

Sjukt bra, även för miffon

Tror det blir kanon med nya försäkringsreglerna. Hur man än ser på det hela är det ett steg mot ett friskare och mer arbetsvilligt Sverige. Och alla som verkligen inte kan arbeta (just ni två, ja) kan jag lugna med följande fint sammanfattande citat av en viss Fredrik35:

”Regeringens förslag vänder sig i första hand till personer med lättare psykosomatisk problematik och som genom rehabilitering och anpassade arbeten kan återfå arbetsförmåga enligt den rehabiliteringskedja som nu införs.”