Romantisk läsekrets

Bloggande handlar ju mycket om inbilskhet och självförhärligande, så för att bevisa att jag inte enbart är en överbegåvad bitterfitta utan hjärta vill jag gärna lyfta fram ett par insiktsfulla gentlemannakommentarer. Kanske inte så oväntat, men en hel del karlar blir tydligen romantiskt eggade av inlägg om grogghoreri. Ljuva känslor uppstår även lätt när man kräks på bokstavsbarn. Nu väntar vi bara på att någon ska komma ut om hur de blir till sig i trasorna av min gränsöverskridande text om bajsluder.

Begåvad läsekrets

De ämneskategorier som genererar mest läsarfeedback är i stigande ordning: sport, nationalklenoder och barnuppfostran. Vart tog alla litteraturknuttar vägen (nej, Lundell räknas inte som litteratur)? Läser ni inte kvalitetsbloggar eller är det ni som sitter och skriver att mina föräldrar borde hängas ut på köttkrokar och ylar om gaskamrar?

Publik

Medger att den här bloggen kan upplevas som rörig, men som allt annat jag gör låter jag slutformen värka fram samtidigt som jag arbetar med den. Nej, jag sitter inte och planerar i detalj hur varje litet inlägg ska vara ett steg mot er fulla förståelse av Rebecka Ghey. Lite ordning kan dock vara på sin plats och jag närmar mig förhoppningsvis fållan med följande insiktsfulla post.

Man ska ju definiera sin publik enligt alla självutnämnda retorikexperter (”Hej jag är en ’stark tjej’ med koncentrationssvårigheter som läst in ett låtsasprogram på den och den pseudoskolan ute i obygden och nu skriker om härskarteknik så fort jag får chansen. Dessutom intar jag exakt samma pose på alla bilder allt sedan min komvuxlärare sa att det var bra. Eftersom jag är kvinna, har ett osvenskt utseende och är härligt mycket tjockare än idealkvinnan – men absolut inte plaskfet - älskas jag av ängsliga medier och får ge ut poänglösa böcker”). Själv skriver jag mest för byrålådan, och tänkte väl att jag lika gärna kan lägga ut det i bloggform eftersom jag lär få ungefär lika många läsare. Och nej, jag är inte bitter, jag bara hatar alla andra fittor som det går bra för.

Haters

Åh, du elyseiska sällhet! Jag har fått min första ”hater”. Trodde mest det var provocerande dumma åsiktsmaskiner som åtnjöt den gunsten, men tydligen kan även vi överbegåvade ljus räkna med en mer eller mindre imbecill skara beundrare. Min första är visserligen inte så säker på språket, men kan åtminstone stava (se kommentarerna till mitt första inlägg för ett prov på killens briljans). Kom igen nu brudar, jag vet att vi tjejer kan vara mångfalt mer missunnsamma: don't hate the game, hate the player.