”Utbrändhet” och antiintellektualism

Läser Helene Rådbergs ”recension” (läs hyllning) av Mia-Marie Hammarlins ”avhandling” Att leva som utbränd och slås av bristen på vetenskaplighet (däremot flödar texten över av missriktad empati).

Några belysande citat som sammanfattar eländet (ok, även jag har dömt den på förhand):

”Det är här Att leva som utbränd drabbar mig som allra starkast. Hammarlin möter sina informanter med stor respekt och lyhördhet och tvivlar aldrig på diagnosen utbränd [min kursivering]”

Hur kan det vara en avhandling om man inte ens vet om man studerar verkligt sjuka eller låtsassjuka? Detta spelar dock mindre roll för Rådberg, som mot recensionens slut tappar koncepterna helt och vräker ur sig:

”’Kan depression och diffusa krämpor vara uttryck för kvinnligt missnöje, kan de betraktas som politiska handlingar, som en sorts demonstrationer?’ Jag vill bara skrika till svar: Självklart! Och hör en kör av kvinnlig vrede, ursinnigt falla in i mitt skrik.”

Inte bara har hon glömt vad hon själv skrev några rader upp, hon har även gjort sig skyldig till radikalvänsterns kardinalfel genom alla tider: ge upp argumentationen innan den ens börjat.

Själv vill jag bara skrika till mina medsystrar: ”Ta er i skinnet och försöka resonera som vetenskapen föreskriver (glöm att fakta är ett ’manligt’ begrepp för en sekund) och sluta blanda in känslor så fort argumenten tryter. Hur blir kvinnokampen annars trovärdig?”.

Kvinnokamp, Stockholm Pride och champagne

Lyckades precis ställa om tidszonen här på bloggen, så nu kan vi betrakta debatten om tjejers bristfälliga teknikförmåga som avslutad. Vidare är jag (jag ser ingen gräns mellan mig själv och bloggen) nummer nio på bloggportalens HBT-lista (de kallar den HBTQ). Är det inte Stockholm Pride snart? Känns som att jag borde hålla öppningsanförandet allra minst, eller bli runtskjutsad längst fram i paraden åtminstone.

Nu är inte det här en modeblogg (än så länge), men visst vore det på sin plats med lite gåvor? Mitt samvete är rymligare än Mona Sahlins, så bli inte förvånande om det blir avancerad produktplacering vad det lider.

Sammantaget känns det som rätt många anledningar att ta ledigt från jobbet och bada i torr champagne. Gillar Cuvée Sir Winston Churchill, men systemet har bara årgång 1998. Kan ni ordna ett par flaskor från 1996 är jag er för en kväll (påminn mig att jag ska skriva ett inlägg om prostitution vid tillfälle).

Bang riktar in sig på meningslöst fulskvaller

Den feministiska tidskriften Bang har smått överraskande valt att intervjua Cameron Diaz om hennes fäbless för håriga karlar. Som ung kvinna i farten tycker jag naturligtvis att det är kul med lite förändring, men samtidigt undrar man om det är rätt väg att förändra könsrollerna.