"Hemmafru"

Skulle verkligen inte ha något emot att vara hemmafru. Tvärtom är det något av ett mål, jobbet jag har nu betalar mina räkningar tills jag slipper det ansvaret själv. Snubben får gärna vara äldre (kanske döttrar i min ålder som man kan hänga med). Problemet som jag ser det är själva termen, inte fan hade jag tänkt sitta hemma och ruttna. Och inte tänkte jag häcka i Stockholm. Nej, en världsmetropol med state-of-the-art shopping får det allt vara. Så varför har jag plågat mig igenom fyra år på handels? För det första handlade det inte så mycket om att slita som att frottera sig med den ambitiösa delen av Sveriges överklass. Nätverka helt enkelt. Sen finns det väl en del osnutna strebrar från landet som vill starta eget företag och ändra på könsmaktsstrukturer och andra finfina institutioner. Håller med om att det är bra i längden, men för mig personligen känns ansträngning otäckt old school. Vintage på ett riktigt dåligt sätt. Förlåt mig så jävla mycket Kant, men jag sitter i förarsätet.