
fredag 22 maj 2009
Dagens brev
Jag gör ju som bekant allt för att ragga läsare (precis som på krogen går kvantitet före kvalitet). Läsarkontakt verkar vara något som tar fyr, så jag tänkte börja publicera dagens mejl (fortsätt skicka glada tillrop till fadetoghey@gmail.com):
Men tjena, jag har liksom inte snattat något sedan dagis.
From: Oskar Sidensjö xxxxxx@gmail.com
Date: 2009/5/21
Subject: Hat
To: fadetoghey@gmail.com
Hej dumfitta! Om du inte slutar blogga snart ska jag sandpappersknulla dig
så hårt I brunögat att det gråter blod i en vecka, minst. Och lägg fan inte ut
det här, ditt jävla zigenarluder!!!
Men tjena, jag har liksom inte snattat något sedan dagis.
Attention whore(s)
Han var ju bra i Parma
Går ju tydligen bra med dammsugarmunstyckena nu, läste jag i DI. Kom inte ihåg att han var på Carola, men så går jag inte och klipper mig stup i kvarten heller.
Och bakom grisen (eller häst eller vad fan han nu ska käka till lunch) står Kristian Luuk och ser söt ut i sin HBT-mössa.
Läsarhjälp
Blir alldeles tårögd av den här stackars dagosen. Han har lärt sig vårt stolta språk tack vare sin kärlek till Marie Fredriksson. Frågan att besvara för mina allmänbildade läsare blir nu: är Marie Fredriksson kärringen med mörkt eller ljust barr?
"Hur många förlorade du oskulden till?" Notera Papa Dee i bakgrunden som ett blockljus i mörkret.
Menar förstås blåröd nejlika
Likt en blåröd nejlika, skrynklig och charmant andas det blygt
hopkrupet i mossan som blöts
av kärlek och löper dit sluttningarna möts
mellan vita skinkor, där nere vid dess kant.
Långa vita trådar, som av mjölk, tåras
när en grym sydlig vind tvingar dem tillbaka
över denna
småsten, en röd levrad kaka,tills de förloras där sluttingen fåras.
I drömmen har min mun ofta slickat det rött
för min själ, svartsjuk på detta
brånande kött
är det ett rödbrunt kärl för tårarnas regn.
Det är olivernas extas, flöjtens drillar
i tuben varifrån himmelsk pralin trillar;
ett feminint Kanaan, ett droppande hägn!
hopkrupet i mossan som blöts
av kärlek och löper dit sluttningarna möts
mellan vita skinkor, där nere vid dess kant.
Långa vita trådar, som av mjölk, tåras
när en grym sydlig vind tvingar dem tillbaka
över denna
småsten, en röd levrad kaka,tills de förloras där sluttingen fåras.
I drömmen har min mun ofta slickat det rött
för min själ, svartsjuk på detta
brånande kött
är det ett rödbrunt kärl för tårarnas regn.
Det är olivernas extas, flöjtens drillar
i tuben varifrån himmelsk pralin trillar;
ett feminint Kanaan, ett droppande hägn!
Majblomma
Har spenderat en väldigt roande timme med att läsa mina mästerverk från förra året och kan bara instämma med mina läsare i att jag är Guds gåva till jordens läskunniga. Ska bli spännande att se om mitt tilltagande alkoholmissbruk tillåter mig att skriva något insiktsfullt eller till och med sammanhängande framöver.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

